Det sa pang

Och nu sitter tröttheten som en smäck eller nåt i pannan och trycker.

Har idag klippt mig ännu lite mer, skrivit några hundra ord, köpt presenter till blivande 13-åring, hämtat en resväska, kollat sonens match, handlat lite nödproviant, hämtat make, nästan dött av trötthet.

Måste sova. Nu.

Jag idag

Jag var nära att be frisören raka nacken när hon ändå höll på. Men jag besinnade mig.

Jag älskar att ha kort hår! Älskar!

Ändrar lite i planerna

Läs: förenklar för mig själv.


Jag trodde att jag skulle behöva svänga förbi skolan och lämna hemnyckeln till barnen innan jag åker till Allum. Men jag väntar helt enkelt in barnen istället. Då hinner jag äta lunch hemma (mycket billigare och trevligare) och jag hinner skriva några hundra ord. Om jag ägnar mig åt texten istället för bloggen, vill säga.

Jag har klippt mig ytterligare lite till. Så nu kommer väl tantigheten, som en frisör sa till mig när jag yppade att jag ville klippa av allt hår. Hon sa precis så: "Då kommer tantigheten." Och det tog jag fasta på. Trots att jag sett massvis med tjejer med korta frisyrer som inte ser ett dugg tantiga ut.

Jag slutade gå och klippa mig hos henne.



Nu struntar jag i om jag ser tantig ut - jag älskar mitt korta hår! Att tvätta det är numera en fröjd! I love it!


Och nu ska jag försöka uppbringa lite I love it gällande min text. Så att jag får skrivet lite. Eller ännu hellre mycket.
   .

Glömsk, och resfebrig

Barnen frågade i morse om de behövde ha nyckel med sig eller om jag skulle vara hemma. Nä, jag är hemma, säger jag. Sen, när de gått, kommer jag på att jag ska ju till Allum idag. Så käckt.

Men det är inte värre än att jag får åka förbi skolan först och leta reda på något av barnen och lämna en nyckel. Får inte glömma bort det bara!

Idag ska jag klippa ytterligare lite till uppe på huvudet. Lika bra när jag ändå är korthårig. Och det är så himla skönt. Idag är morgonfrisyren helt ok och jag kan lätt visa mig ute i den. Hade jag jobbat idag hade jag gått som jag är i håret. Så kommer det nog inte vara varje morgon.

När vi är i USA, i North Carolina och Florida - där det är jättevarmt och hög luftfuktighet - kommer det med all säkerhet att behöva blötas ner på morgonen. Jag ska köpa mig en snygg keps. Men keps får man kanske inte ha i en frukostmatsal?

Gissa om jag har resfeber? Trots att det är några veckor kvar. Varje morgon vaknar jag och är pirrig i magen. Jag kommer förstöra magen flera gånger om om jag ska fortsätta så här. Och det ska jag nog, om jag känner mig själv rätt. KBT kanske?

Men i morse blev jag klar över vilka kläder jag ska resa i. Det kan ju vara kyligt på planet. Skor är jag inte helt klar över, men jag har ett gäng att välja bland. Det är bra, om än jobbigt.

Nähä. Frukost kanske? Jag har ju fullt upp denna onsdag!
:

Jaaaa!

Jag har precis passerat 60000-strecket och det blev thaimat till middag. Så himla skönt och så himla gott!

Heja mig som kommit så långt! En tredjedel kvar. Ungefär. Känns inte betungande alls. Tvärtom. Snart slutar jag jobba också och då får jag massor av tid att skriva. Särskilt med tanke på att juni brukar vara en  kylslagen månad. Så jippiiii!

Sen börjar det jobbiga redigeringsarbetet. Roligt men jobbigt. Jag kommer nog att upptäcka att jag behöver ta bort många kapitel och skriva nytt. Jag vet ju att texten är bristfällig på många ställen, och på många sätt. Men jag tror mig veta hur jag ska förbättra den. Hoppas jag.

Men, hur gör man? Ska texten vila ett tag innan man redigerar eller går man på redigeringen direkt?
       .

Mat, lat och prioriteringar

I morse frågade maken om han skulle åka förbi och köpa med thaimat hem efter jobb och möte. Nej, sa jag förnumstigt och tyckte att vi bör hålla i pengarna inför resan. Kände mig såå redig.

Vafan liksom. Nu är jag jättehungrig, jättethaisugen och vill jättemycket inte laga någon mat.
Vi har en thairestaurang med vansinnigt god mat! Och beställer man kyckling får man massor av kyckling. Beställer man något med räkor får man massor med räkor. I like that!

Jag lär lägga huvudet på sned och fladdra med ögonfransarna när han kommer hem. Och ge fingret åt påsen med soppa som ligger på bänken.

Om jag skriver riktigt riktigt duktigt kanske jag kan känna att jag är värd onödigt dyr middag idag. Men då vill det till att jag skriver också. Kanske ska börja med att avsluta det här blogginlägget då? Verkar vara svårt. Jag tycks ha massor av viktigt att delge bloggvärlden.

Bah!
      .

Komplimanger och inte

Jag har jobbat tre timmar idag, det sa svisch så är jag hemma igen.

Det var blandade reaktioner bland dagisbarnen på min frisyr. De flesta noterade inte att jag klippt mig över huvud taget, men några såg. En sa att jag såg ut som en jägare, en annan tyckte att jag var mycket finare i mitt långa hår och några sa att de tyckte att jag var finare nu.

Gulligast var en sötnos till kille som sa: "Jag tycker att fröken är fin i vilket hår som helst"
       .

Ha! Lite bra är jag allt

1300 ord.

Och knappt 300 kvar till 60000. I'm proud!

Jag behöver (mer) kaffe!

Herregud, det är en sådan dag idag.

Det är kallt ute, det är mulet men ibland kikar solen fram och då hoppas man att det ska bli varmt, men icke. Det är tio grader ute. Tio grader! Taskigt av väderguden att ge oss värmen med stort V för att lagom tills man vant sig och börjat älska den ta den ifrån oss.

Mer kaffe. Och sen ska jag öppna mitt worddokument.

Jag bad en person att läsa min text och komma med åsikter. Jag har inte hört ett ljud. Inte ett endaste. Antingen har hon glömt bort att hon fått texten eller så är texten rent förbannat tråkig. Nu har det gått så lång tid att jag nog inte vågar fråga heller.

Jag får väl helt enkelt stå ut med att det är MIN bok och jag får klara mig själv här.


Men kaffe var det ja. Sen får jag nog ta och skriva. Om det ska bli en bok någongång. Och det ska det! Det ska det.

Morgonsnygg

En promenad fick starta dagen. Men satan vad kallt det var!

Och ja, jag hade keps på huvudet.
Så, som på bilden, blir håret när man lägger sig med fuktigt hår.

Nä, jag säger godnatt nu

Efter lite gnäll om mitt skrivande lyckades jag trycka ur mig ca 210 ord. Sen tog jag och maken en lugn kvällspromenad.

När vi kom hem och sa godnatt till barnen säger min minsta dotter att hon tycker att min bok är bra. Hon hade läst sista stycket. De där ca 210 orden. Lillhjärtat!

(Och jag undrar i mitt stilla sinne what else hon kan ha läst? Eller tänkas hitta en annan gång.)


Nu blir det kvällsmat och sen blir det sängen. Herregud så skönt. Och i morgon ska jag skriva och sen jobba. Blir en bra dag! Bestämmer det.

.

30 grader och hög luftfuktighet

Nej, inte här. Men i North Carolina, dit vi ska, om några veckor.

Jag tror jag lämnar plattången hemma då. Och så tror jag att jag bestämt mig för att klippa mig ytterligare lite till. Det håret som är högst upp, längst bak på huvudet. Men jag ska sova på saken ett par nätter först innan jag slutgiltigt bestämmer mig. Man får ångra sig hur många gånger som helst, även när man har fattat ett beslut. Det tycker inte min man, men så är det. Så det så.

Men shit vad jag längtar efter USA-resan nu, och värmen och solen! Hej SPF 50! Hej skuggan och hej svalkande pooler. (Och hej vit sand och skuggande palmer på den där sandön som vi ska till i Mexikanska golfen.) Hej kylda drinkar, smoothies och air condition!

HEJ RESFEBER!
        .

Det går inte

Finns inte en tillstymmelse till skrivarlust. Eller jo, lust finns, men inte förmågan.

Allt jag klarat av är att öppna dokumentet, men jag har inte lyckats uppbringa någon skrivarförmåga. Jag funderar på allvar på att helt sonika göra detta till en skrivfri dag. I morgon börjar jag jobba klockan 13. Innan dess finns några timmar att ägna åt att skriva.

Kanske att en promenad kan lösa problemet? Frågan är om jag orkar. Jag gick ju faktiskt i morse.

Herregud, vad är det för fel? Noll och ingen lust eller ork, what so ever!

Vädret? Eller så är det bara en sådan dag, helt enkelt. Det får man ha ibland.
    .

Nu är det meningen att jag ska skriva

Måste bara blogga lite. Dels för att jag vill och dels för att jag måste få ner bilderna på mig själv.

Jag är jättenöjd med att ha klippt av håret och jag är glad att jag inte fegade ur den här gången. Eventuellt tar jag och klipper upp det ytterligare lite till. När jag ändå är igång. Kan vara gott inför sommaren.

Jag har nämligen fått en tid på onsdag. Frisören tyckte att jag skulle gå hem och känna mig för. Tvätta håret ett par gånger och styla lite själv. Och tycker jag att det är för mycket hår upptill får jag komma tillbaka och så klipper hon lite till. Gratis.

Snällt tycker jag, att jag fick den möjligheten. Annars hade jag kanske bett henne ta mer idag och sen ångrat mig ...

Vi får se. Jag kan sova på saken ett par nätter, och svära över att jag inte lyckas få till det lika snygg som frisören, och så bestämmer jag mig sen. Just nu vill jag bara klippa av det! Även det långa på sidorna, det som liksom ska få mig att känna att jag har lite hår kvar. Det ligger redan och stör på kinderna. Men jag måste ha det, annars kommer jag definitivt att ångra mig. Måste vänja mig långsamt.

Men jag njöt när jag tvättade det! Det var ju inget hår där! Urskönt! Jag hatar att tvätta håret när det är långt. Nu kan jag enkelt slänga i en toning också om jag vill! Tjoho vad kul! Och vad skönt det ska bli att komma till Florida och inte ha en tjock mössa av hår på huvudet.


Skriva var det ja. Undrar om jag kommer få något flow. Har inte skrivit på drygt en vecka. Nästan två! Tur att det blev lite sämre väder. Men det måste snart bli fint och varmt igen!! Lova det, vädret!
      .

En till efterbild

Håret lite i oordning...
Ska snart förstöra frisyren genom att tvätta håret. Det blir spännande. Eller inte.